image description

Man boostas med feedback hela dagarna

Linda är en av de sex personer som startade upp Botkyrkas första evakueringsboende i slutet av oktober.


Att jobba här är en blandning mellan att hålla ordning och att vara medmänniska, tycker Linda. Hon ger en inblick i hur en arbetsdag kan se ut.
 
- Man håller till ganska mycket i köket och mycket kretsar kring måltiderna. Många är hungriga och vill äta – även på nätterna. Maten levereras färdig hit, men vi gör sallad själva och det brukar alltid vara några som vill hjälpa till.
 

Kroppsspråket används flitigt

Språket brukar sällan vara några problem tycker Linda. Framförallt inte enklare saker som att någon behöver toalettpapper, eller att visa hur tvättmaskinen fungerar.  Svenska och kroppsspråket fungerar jättebra.
 
- När det gäller andra saker, när man behöver prata, då hjälps vi åt. De flesta andra i personalen pratar många språk, några boende kan engelska och vi tar också hjälp av vakterna som är flerspråkiga.
 
Linda är också den som brukar ta på sig rollen att lära ut svenska – eller att börja introducera dem till svenska språket. Därför pratar hon svenska hela tiden.
 
- Jag visar och berättar hela tiden ”Det här är socker” till exempel. Det är bra att bara få höra svenska språket. Och när det finns tid över mellan måltiderna brukar jag antingen leka med barnen eller ta fram svenska böcker​ som jag har tagit hit (SFI – Svenska för invandrare).
 

Ett rykte - utan grund

De boende sköter sig själva och en del hjälper till extra i köket eller med att städa. De har inte till uppgift att göra det, men många vill gärna hjälpa till.
 
- Några gånger i veckan kommer kyrkan hit för barnens skull, ibland är vi ute i förrådet och letar kläder, om det behövs så städar vi på gården. Ja, sen har de där 12 timmarna gått, konstaterar Linda.
 
Linda har själv mest jobbat dagtid, och först har man en avstämning med nattpersonalen. Det är ofta väldigt lugnt. Folk sover. Det har aldrig hänt någon incident så det har aldrig funnits något att avrapportera. Men Linda berättar om ett rykte:
 
- Det fanns ett rykte som jag inte vet hur det uppstod. Det sades ”Det har varit bråk på boendet och man tror att det är några från IS.” Eftersom jag jobbade just den dagen så kunde jag dementera ryktet. På morgonen när vi kom fick vi rapport från nattpersonalen om att mannen i en familj hade blivit upprörd och röt ifrån några gånger. En lampknapp till deras rum sitter ute i korridoren. Någon hade tryckt fel av misstag, och gjort det flera gånger, så han blev väl arg.
 

Barnen är glada

Det som överraskar, tycker Linda, är människorna som kommer till boendet. De har varit på flykt, och här är egentligen första gången de stannar upp.
 
- Det är otroligt att de över huvud taget har kommit hit. Och här bor de i rum med andra människor som de inte känner, i ett land där de inte kan göra sig förstådda, och de är lugna. Det förvånar mig. Barnen är glada och de lyssnar på vad man säger. De vuxna lyssnar på vad som gäller på boendet och vill gärna hjälpa till. 
 
Eftersom en stor del av jobbet handlar om att vara medmänniska så får förstås alla i personalen höra många olika berättelser som handlar om var de kommer ifrån och vad de har gått igenom. Det berör.
 
- Det är historierna som man liksom inte kan ta in. Igår så ritade ett av barnen flera gånger båten de åkte över Medelhavet med. Då blir det så verkligt. Historierna finns – och de är sanna.
 

En viktig insats

Det är många människor som passerar genom boendet, men miljön är ändå densamma.  
 
- Man boostas med feedback hela dagarna. Jag känner verkligen att jag gör en viktig insats – det gör vi alla. Det har funkat otroligt bra mellan oss kolleger och det gör det också väldigt roligt. Det kommer jag att sakna i min nya roll när jag inte längre jobbar här, avslutar Linda.

 

(Linda har nyligen bytt roll och är nu istället projektledare för Botkyrkas tillfälliga evakueringsboenden.)

Senast uppdaterad 2016-06-08