Grödinge

För att få en bättre kunskap om Grödinge inleder vi med en allmän historik kring traktens utveckling. Sedan kan du läsa vidare om de enskilda kulturmiljöerna vi lyft fram i Grödinge genom att klicka på miljöerna i vänstermenyn.

Redan för 9000 år sedan kom de första människorna på besök till dåtidens glesa skärgård som i dag är de höga bergen i östra Grödinge. Landet steg snabbt och för ca 6000 år sedan kom de första bönderna och bosatte sig permanent i området. Men det är först under bronsåldern som människan blev så bofast att man började lämna spår efter sig i form av gravrösen, hällristningar m.m. Sådana lämningar är kända från Snäckstavik och Tyttinge. Vid bronsålderns början (1800 f.kr.) låg vattenytan ca 20 meter högre än idag och vid periodens slut (500 f.kr.) ca 10 meter. Den frilagda marken skapade förutsättningar för odlingar och djurhållning och därmed för fler bosättare.

Under järnålder (500 f.Kr. till 1000 e.Kr.) fortsatte vattnet att sjunka undan och landskapet började alltmer likna det vi ser idag. En mer bofast befolkning etablerades vilket återspeglas i ett stort antal järnåldersgravfält. De flesta av dagens gårdar har rötter i de förhistoriska gårdar som låg invid gravfälten. I och med medeltiden och införandet av kristendomen förändrades gravskick och byggnadstraditioner men gårdslägena förblev ofta desamma. De medeltida byarna i Grödinge var många till antal men småskaliga med avseende på markägor och antal gårdar.

Bild på berga

Järnåldersgravfält, Berga

På 1630-talet, då Grödinge karterades, bestod byarna vanligtvis av två gårdar.

1600-talet är också den period då flera av gårdarna får säterirättigheter. Det innebar att de befriades från jordskatt och reserverades åt frälseståndet.

I Grödinge innebar säteribildningen vanligtvis att man slog ihop två gårdar, övergav den ena och uppförde en ny bebyggelse på den andra. Det är en av orsakerna till att det finns så många övergivna by- och gårdstomter i Grödinge. Det var också vanligt att befintliga gårdsnamn, ofta med rötter i förhistorisk tid, ersattes av nya. Snäckstavik, Marieberg och Malmsjö är exempel på sådana namnbyten. Marieberg kom med tiden att utvecklas till Grödinges största godskomplex. I början av 1800-talet avskaffades säterirättigheterna och herrgårdsegendomarna skattlades.

Grödinge

Marieberg säteris ena flygel, uppförd 1705

Under 1800-talet genomfördes också det s.k. laga skiftet. Laga skifte infördes 1827 och innebar ett lagstadgat krav på att byarnas marker skulle delas upp på ett nytt sätt. Varje gård skulle ha sina ägor samlade och bebyggelsen skulle ligga i anslutning till dessa. I Grödinge, där flera av byarna endast bestod av två enheter, ligger flera byar kvar på de äldre bytomterna. Klippsta, Byrsta och Uppinge är exempel på sådana miljöer. I de större byarna var det vanligt att några av gårdarna flyttades ut och att några blev kvar. Norrga, Råby, Iselsta och Näs representerar sådana miljöer. I Näs och Iselsta flyttades endast ett fåtal av byarnas gårdar ut. Detta har inneburit att den äldre oskiftade bystrukturen, där husen ligger tätt i en klunga, har bevarats.

1800-talet var också en tid med omfattande nyodlingar och torpbyggande. Björndammen/Fosäng representerar en ovanligt välbevarad småbrukarmiljö från den här perioden.

Under 1900-talet har jordbruket rationaliserats och kulturlandskapet i centralbygden präglas av ett storskaligt industrialiserat jordbruk med stora sammanhängande åkermarker som omges av skogsklädda bergskullar. Det är ett öppet och ofta böljande landskap där bybebyggelse och ensamgårdar ligger uppe på kullar och där sambandet mellan förhistoriska lämningar, bebyggelse och kulturlandskap fortfarande är tydligt avläsbart.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 21 februari 2017
Bibliotek & kultur