Krishantering

Kommunens krisberedskap innebär att det finns handlingsplaner för de allra
flesta tänkbara krissituationer, från en större brand eller trafikolycka till en
plötslig naturkatastrof.

Kommunen måste ständigt vara förberedd på att när som helst hantera en krissituation
eller extraordinär händelse. Det kan handla om en storbrand, en trafikolycka med ett stort
antal skadade, ett skadat vattenledningsnät med odrickbart vatten. Andra exempel är
stora störningar i el- och fjärrvärmeleveranser eller en natur- eller miljökatastrof.

Kommunen ska i dessa situationer ha förmåga att:

  • samordna, leda och informera (krishanteringsförmåga). I begreppet
    krishanteringsförmåga ingår kunskapsuppbyggnad, ledningsorganisation, robust
    tekniskt ledningsstöd och samverkan med övriga aktörer inom
    krishanteringssystemet.
  • genomföra operativa insatser (operativ förmåga).
  • motstå störningar i samhällsviktig infrastruktur (robusthet)

Vid krisledning gäller att:

 

  • Den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden även ska
    ansvara för verksamheten under krissituationer (ansvarsprincipen)
  • Verksamheten ska så långt som möjligt vara organiserad på samma sätt under
    krissituationer som under normala förhållanden (likhetsprincipen)
  • Krisen ska hanteras på lägsta möjliga nivå i samhället (närhetsprincipen)

Enligt lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid
extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap, ska samtliga kommuner och
landsting inför varje mandatperiod fastställa en plan för hur de ska hantera en
extraordinär händelse. En extraordinär händelse kännetecknas av att den avviker från det
normala och innebär en allvarlig störning. Handlingsplanen ska utgå från vad som
kommit fram i den risk- och sårbarhetsanalys som alla kommuner ska genomföra.

 

Skriv ut
Senast uppdaterad: 22 januari 2017
Kommun & politik